Tjugosjätte dikten (nostalgisk visa)
Först när man förlorat allt vet man
att man ägt det.
Först när kärlek har tagit slut vet man
att man älskat.
Först när golvet börjar luta förstår man
tryggheten.
Först när du var borta fick jag syn
på dig.
Först när famnen vissnat förstod jag
blomningen.
Först när allt tog slut vågade
jag börja.
Först när ungdomen försvann började
jag älska den.
Först när kroppen svek mig blev jag
mån om den.
Först när man förlorat allt vet man
att man ägt det.
Claes Andersson
Jag valde den här dikten för att jag kan relatera väldigt mycket till den. Man vet inte vad man har förrens det är borta. Alla borde alltid ta vara på det dem har för att man vet aldrig när det försvinner.
Namndikt
En
Mycket
Illa
Längtan
Inuti
Allt
Det var en väldigt fin dikt om något som vi ständigt kommer att påminnas om och som människor behöver påminnas om var dag.
SvaraRadera